Det råder någon sorts konstig inställning i dagens samhälle att det inte går att vara sexig och feminist. Inte feminin och samtidigt för ett jämställt samhälle. Inte passiv i vissa lägen och aktiv i andra. Inte ”stark” ibland och ”svag” ibland. Det här är något jag fått erfara konsekvenserna av vid många tillfällen. Det räcker med att jag säger att det är trevligt att bli bjuden på middag eller ”åh vilken fin blomma jag fick av honom” för att nån jävel ska säga ‘du kan ju inte va feminist och ändå vilja att killen ska komma med värsta blomman o bjuda på middag o skit’. Som att få en blomma av en kille på nåt vis är en synd mot min feministiska religiösa övertygelse! Snart kommer Mother Femme och slår mig på fingrarna och så hamnar jag i kukhelvetet för att jag låter en man bete sig som en människa mot mig. Varje gång nån jävel säger att jag inte borde vara okay med att bli bjuden på en drink på krogen, så tänker jag: ”Aj fan, gjorde jag fel nu?” Och så tar det flera ögonblick då jag mår skitdåligt innan jag kommer på mig med att det ska vara festligt nu och jag inte borde grunna på tråkiga grejer. Men det är liksom redan lite sent nu, för du pajjade det roliga din fan!
Men varför kan jag inte få uppskatta lite normal jävla artighet och samtidigt få vara feminist!? Varför ska jag alltid behöva sträva efter att leva upp till något omöjligt ideal där jag ska leva helt oberoende all yttre påverkan av manligt ursprung?? Som om allt jag gjort i mitt liv då jag faktiskt stått upp för kvinnors rättigheter i alla möjliga sammanhang, blev helt fucking ogjort i det där ögonblicket då jag lät en man bjuda mig på bio.
Om killen vill bjuda mig på middag så är det fan inte mitt feministiska ansvar att tacka nej!
