Jag har ett erkännande att göra.
Jag är en nörd. En stolt och glad nörd. Eller som en bekant till mig sa feminism-nörd. Visst, jag är nördig när det gäller feminism, men mitt ”nördskap” går också mycket djupare än så. För tjugo år sedan lite drygt hade min pappa med sig en dator från jobbet. Det var så jag upptäckte Sid Meiers Civilization. Idag, tjugo år senare spelar jag alla sorters spel, men även så klart den femte inkarnationen av mitt första spel. Och jag är bra. Jag är faktiskt bättre än alla de manliga vänner jag har som också spelar samma spel (faktiskt så känner jag inga kvinnor som spelar spelet fast jag tror att de existerar). Civilization är ett sådant där riktigt ”Övernördspel” där varje viktigt drag återspeglar sig tusentals år framåt i tiden och med flera timmar av speltid i efterverkan. Lite som schack men med många fler alternativ…
Jag, feminist och stolt sådan, känner extra stolthet varje gång jag tänker på att jag får spöa killarna i det här spelet. Inte för att jag ger igen för ”gammal ost” eller någonting så normativt som hämnd (fast lite så är det kanske också), utan främst för att när en kvinna gör så där riktigt jävla bra ifrån sig på ett område som traditionellt är manligt, så är det lite extra stort. För det förvånar lite. Det är något särskilt. Det är normöverskridande.
Men det är jag bland mina vänner. Det är så sjukt mycket svårare att komma dit om jag skulle tävla mot killar som jag inte kände, som jag inte visste hade även mitt nöje som eget intresse. För att vara tjej i den kultur som omger kompetetiv gaming, är tufft och svårt. Dels beror det på att spelbranschen sällan riktar sig till kvinnor som målgrupp så även ursprungligen är det få tjejer som ens har något intresse av att ge sig in i spelkulturen vilket i sin tur gör tjejers existens inom spelkulturen till ett fenomen, ett spektakel att betitta. Det är därför helt förståeligt att män reagerar när kvinnor dyker upp på en traditionellt manlig arena, för det är ju automatiskt iögonfallande. Men hur de reagerar lägger spelbranschen till stor del grunden för. Genom den representation som kvinnor oftast får i spelen. Overkligt sexiga, eftertraktansvärda fantasier som ofta används som narrativa verktyg för att påskynda eller förändra berättelsen på olika sätt för en manlig protagonist.
Så när en kvinna dyker upp i den miljön där hennes representation hittintills varit som en vanligtvis lidelsefull eller oskuldsfull sexbomb som designats av män för att spela på andra mäns kåthet – göra dem lite varma i kläderna så att de med löften om att komma närmare de där kurviga pixlarna drivs att bejaka lite manliga våldsfantasier – så är det inte så jävla märkligt att hon får utstå ovälkomna förslag och frågor.
Och då är det inte heller så konstigt att kvinnor inte känner sig välkomna i spelkulturen…
Nätstrumpan 