Medvetenhet – viktigare än nånsin

Att se våld på film eller delta i det i spel gör inte att du kommer misshandla någon. Att film och spel återskapar könsnormer gör inte att du blir en våldtäktsman eller att du måste vara ett offer, att du automatiskt anser att könsrollerna är huggna i sten, att män ska vara tuffa och kvinnor mjuka.

Vi ser en film med en manlig huvudrollsinnehavare och vi vet ungefär vilka egenskaper han kommer uppvisa. Vi ser en kvinnlig skådespelare och  vi anar direkt vilka hennes egenskaper kommer vara. Och när pardynamik utvecklas mellan de båda vet vi ungefär hur det kommer se ut. Vi blir sällan överraskade, det finns sällan rum för något annat än den heteronormativa världsbilden. Vi blir ständigt matade med detta och det återskapar i sin tur det normativa på ett sublimt plan, i vårt undermedvetna. Det handlar om bekräftelse av det vi redan ”vet”.

Men det vi ”vet” är inte objektivt definierat. Det finns inget enskilt objektivt värde i reproduktionen av normer.

Det handlar om en spegling av normativa strukturer som påverkar men inte orsakar; skillnaden är viktig att understryka. Du blir ingen våldsverkare för att du tittar på film som reproducerar unkna ideal. Däremot är det en tendens som reproduceras som har sin del och sin orsak i hur vårt samhälle ser ut. Nej, du blir inte en våldsbrottsling, de tendenserna bär vi redan inombords, vårt samhälle har redan dessa tendenser. Att framställa dem på film reproducerar dem. De orsakar dem inte. Det är en viktig skillnad som borde slå hål på myten om att våldsframställning orsakar våld.

Våldet existerar redan och reproduktionen av våldet är en del av att våldet finns. Det reproduktionen däremot orsakar är ett sublimt existensberättigande; och i sin tur har detta en normaliserande effekt. Film och spel som framställer och reproducerar normer förstärker subtilt normer som redan existerar, som förtjänar sin existens genom sin reproduktion.

Det finns inget objektivt värde i normerna, de är illusioner för vår subjektiva uppfattning av verkligheten. Lyckligtvis fungerar det även åt andra hållet, och det är därför som det blir viktigt för producenter och utvecklare att vara uppmärksamma på vad de reproducerar för normer. Genom media som framställer en annan bild än den gängse bilden reproduceras andra normer. Som när en kvinna istället för en man är actionhjälte i en film, eller när en man tillåts vara svag, eller när en homosexuell man inte behöver vara feminin (även om det i sig inte är fel), en flata inte behöver vara butch eller för den delen en fotomodell. Det är ingen slump att allt fler filmer gestaltar starka kvinnor i dag. Det handlar om reproduktion i ett samhälle som förändrar sina genusstrukturer. Det handlar om nya könsnormer som vinner mark i både medial framställning och i samhället. Att vara medveten som utvecklare är i dagens samhälle mer viktigt än någonsin förut. För vi är alla mer medvetna om vad vi ser och vi blir mer kritiska mot det vi ser.

Det börjar bli norm att vara kritisk. Det är ett ansvar att vara kritisk.

Det är inte mindre viktigt att kritisera när klassiskt normativa värderingar reproduceras, som den svaga kvinnan och den tuffa mannen för att vårt samhälle präglas av fler alternativa normer än det gjort innan. Genom att förstå att det är nära förknippat med vårt samhälle och att dessa bilder äger en reproducerande påverkan blir det än viktigare att vara vaksam. För om vi inte kan kritisera det vi ser, hur kan vi då förändra oss själva och utvecklas?

4 tankar om “Medvetenhet – viktigare än nånsin

  1. […] Medvetenhet – viktigare än nånsin […]

  2. Jonas Kallberg skriver:

    Precis som du skriver är genus inget förutbestämt utan konstrueras av alla människor varje dag genom språk, kultur, beteende och förväntningar. Om det har blivit norm att vara kritisk är jag däremot inte så säker på!

  3. rättsskiparen skriver:

    Det beror ju helt och hållet på vad det är för sorts film vi pratar om och vilken skådespelare det gäller. Är det en typecastad skådis i en actionrulle så vet vi troligtvis vilka egenskaper han kommer besitta. Men det görs faktiskt inte bara actionfilmer och det finns mängder med skådisar som faktiskt spelar olika roller med helt olika egenskaper.

    Ta en sån som Robin Williams t.e.x. En intelligent, snabbpratande och mycket rolig man som sällan (nästan aldrig?) spelar i actionfilmer. Har hans karaktärer typiskt manliga machoegenskaper i stil med Arnold Schwarzenegger? Näe verkligen inte. Snarare tvärtom.

    Detsamma gäller kvinnliga skådespelare. Vem hade förväntat sig att Sigourney Weaver skulle vara en stentuff kvinna i Alien-filmerna? Vad förväntades av kvinnorna i Thelma & Louise innan en av dem utsattes för ett övergrepp?

    Är Carrie Fischer/Leia Skywalker en typiskt kvinnlig karaktär med typiskt kvinnliga egenskaper? Både ja och nej. Ja hon är en vacker prinsessa, till synes skör men skenet bedrar. I själva verket är hon både smart, vitsig, tuff, orädd och mycket handlingskraftig. Hon är dessutom inte sen att vara dominerande. Mao inte någon ”typisk kvinnlig karaktär”. Det finns många fler exempel.

    Det ÄR skillnad på män och kvinnor men skillnaderna diffar från person till person och vi är först och främst individer med olika förutsättningar.

    Tyvärr känns det som att feministerna av idag bara upprepar vad andra redan sagt. Det är som att ni alla har gått på samma genuskurs och där fått lära er vad ni ska säga och sen går ni ut i världen och mässar för människor som är totalt ointresserade. Då blir ni förbannade och fortsätter mässa, högre och mer intensivt. Och det enda det leder till är att folk tröttnar än mer.

Lämna en kommentar